tisdag 22 oktober 2013

Hamburgare på svenska - The Barn

Från Amerika till Svea.
Så lyder deras slogan som finns tryckt på den gigantiska svart-vita flaggan som stolt hänger ovanför entrén på Kyrkogatan 11 i Göteborg, ett stenkast från Domkyrkan. Detta är ett läge i gott sällskap av flera andra spännande restauranger som etablerat sig i området.
Den knapphändiga informationen som gick att hitta på nätet visade att här skulle man få mat tillagad på bra lokala råvaror inspirerad av landet "over there".
Vi visste även att inredningen till största delen byggts av en gammal lada som köpts och fraktats från Varaslätten.
Udda och spännande.

The Barn hade premiärkväll när vi anlände upprymda och nyfikna.
Ett lätt sorl mötte oss när vi klev in och det verkade som om det var fullsatt utan att det på något sätt kändes trångt eller stressat. Det reserverade bordet fick vi utan någon väntetid men det var något för snålt tilltaget med tanke på antalet personer i sällskapet.
Humöret var på topp så vi knödde glatt ihop våra stussar och min uppmärksamhet riktades mot miljön.
Den motsvarade det som visats upp på Instagram, det dämpade ljuset i en farfars-nikotin-gula-skjorta-kulör på de laduplanksklädda väggarna, golven och taket passade riktigt bra. Johnny Cash spelade i bakgrunden utan att störa.
Med dubbelsvängda dörrar och ett självspelande piano hade saloonkänslan varit komplett. Bardisken gick nästan obemärkt över till ett bord i ståhöjd med gäster på båda sidor. Snygg lösning.

Sällskapet beställde in fördrinkar samtidigt som menyn studerades med förväntansfulla ögon. Fokus verkar vara riktat mot hamburgare även om det bara finns fyra varianter att välja på. De övriga rätterna, långbakad fläsksida, crab cakes, steak samt biffsallad verkar nästan trängas undan av alla tillbehör som upptar resten av menyn. Jag bestämmer mig för en av hamburgarna, Grisen, som enligt menyn skall innehålla bacon, picklad rödlök och baconaioli. Till detta en coleslaw och lökringar. Övriga sällskapet beställde också hamburgare med tillbehör förutom en som önskade den långbakade grissidan. Fördrinkarna började ta slut så en flaska av husets vita vin beställdes till maten.
Vinet serverades snabbt utan chans till provsmakning.

När maten anlände kände jag en frän bränd lukt från mitt fat. Med en snabb blick jämförde jag med de andras mat och såg att mitt bröd var ordentligt mer sotat än de andras. Jag brydde mig inte om detta utan högg in med stor entusiasm.
Wow! Vilken fluffig burgare!
Färsen måste ha malts direkt från kvarnen rakt ner i grillen. Den smakade helt fantastiskt. Lagom fet och saftig, perfekt grillad och med en köttsmak som kunde tala för sig. Jag hade helst sett att köttet höll ihop lite bättre då den lätt smulade sönder på tallriken.
Brödet var lätt och luftigt med härlig konsistens.
Då jag nästan ätit upp hela burgaren insåg jag att det saknades både rödlök och baconaioli, det är inte ok. Coleslawn var godkänd, lagom krämig och smaksatt. Lökringarna var härligt frasiga och ordentligt kryddade.
När jag kastade lystna blickar på den långbakade grisen fick jag erbjudande om att smaka.
Utan att tveka accepterade jag och satte gaffeln i fläsket. Det var mycket mört, mycket saftigt och mycket smak, precis som burgaren.

Hamburgare på The Barn kostar 112 kronor vilket jag tycker är helt motiverat med tanke på utförandet. Totalnotan gick på cirka 400 kronor per person.
Notan presenterades i en liten inbunden bok och visade sig tillhöra ett annat bord men det ordnades snabbt med en ursäkt.

Att jag förlåter The Barn för kvällens misstag kan de tacka skaparen av burgaren för.
Den är bäst i Sverige just nu om man frågar mig.
Jag hade kunnat raljera vidare om till exempel toaletten, övervåningen, ölutbudet eller dessertmenyn med den väldigt speciella donut-milkshaken men jag avstår.
Ni ska uppleva The Barn själva.

Det blir definitivt en andra rond här.